Sju pristagare i Hans Ruin-essätävlingen

Sju personer fick pris för sina essäer i Hans Ruin-essätävlingen 2016.

De sju pristagarna är:

Från vänster: Elisabet Yanagisawa, Jan Nåls, Martin Högstrand, Joel Backström, Maria Danielsson, Jenny Ingridsdotter och Petter Lindblad Ehnborg.

1:a pris, 4 000 €: ”De små minnenas mästare och mitt hjärtas förlorade slag”
av Petter Lindblad Ehnborg, Stockholm, Sverige
2:a pris, 3 000 €: ”Eftermälet av en värld”
av Jenny Ingridsdotter, Sundsvall, Sverige
3:e pris, 2 000 €: ”Färdkost mot evigheten – en essä”
av Maria Danielsson, Stockholm, Sverige

Fyra skribenter får ett hedersomnämnande om 300 €:
”Det ondas sken”, Joel Backström, Helsingfors
”När tystnaden blir gestalt – Om Gunnar Björling och det icke sagda”, Martin Högstrand, Åbo
”Det mörka rummet”, Jan Nåls, Helsingfors
”Speglingar över samtidighet, nakenhet och klädnad”, Elisabet Yanagisawa, Vaxholm, Sverige

Svenska kulturfonden utlyser i samarbete med de finlandssvenska tidskrifterna vart tredje år en essätävling, uppkallad efter Hans Ruin. Ruin verkade under sin livstid (1891-1980) som filosof och författare både i Sverige och i Finland. Syftet med essätävlingen, som initierades år 2003, är att öka intresset för den litterära essän.

Tävlingen är öppen för alla och det enda kravet är att tävlingsbidraget ska vara en tidigare opublicerad essä skriven på svenska. Att entydigt definiera begreppet essä är svårt. Den bör vara mer personlig än den ordinära vetenskapliga prosan, mer lärd än den rena skönlitteraturen och mer eftertänksam än den utpräglade journalistiken och framför allt: stilistiskt njutbar.

Den sjätte Hans Ruin-essätävlingen utlystes på Helsingfors Bokmässa i oktober 2015.

Juryn har år 2016 bestått av Ralf Andtbacka (juryns ordförande), Lasse Garoff (tidskrifternas representant), Ann-Luise Bertell och Jenny Jarlsdotter Wikström. Alla inskickade bidrag behandlades anonymt.

Juryn i Hans Ruin-essätävlingen 2016 bestod av Ralf Andtbacka (ordförande), Lasse Garoff, Jenny Jarlsdotter Wikström och Ann-Luise Bertell (ej med på bild). Andra från höger på bilden är juryns sekreterare Matts Blomqvist.

I år inlämnades hela 244 bidrag mot 114 bidrag år 2013. Av årets texter var 127 från Finland, 110 från Sverige, två från Storbritannien och en essä per land lämnades in från Danmark, Frankrike, Georgien, Italien och Norge. I den finländska bidragsskörden ledde Nyland med 53 inlämnade bidrag, följt av Åboland (22), Österbotten (29), Åland (15) och övriga Finland (8). 146 skribenter är kvinnor och 97 män. En deltagare har inte uppgett sitt kön.

Prisutdelningen för Hans Ruin-essätävlingen ordnades fredagen den 17 juni 2016 på Kulturfondens kansli i Helsingfors.

De vinnande bidragen publiceras i de finlandssvenska tidskrifterna Ad Lucem, Astra, Finsk Tidskrift, Horisont, Ikaros, Ny Tid, Nya Argus och Presens. Alla de essäer som fått pris eller hedersomnämnande publiceras i en antologi som ges ut på hösten 2016.

Prismotiveringarna i Hans Ruin-essätävlingen 2016

Första pris: Petter Lindblad Ehnborg, ”De små minnenas mästare och mitt hjärtas förlorade slag”

I en strandstuga på en ö i Japanska innanhavet finns ett arkiv bestående av inspelade ljud från tiotusentals hjärtan, däribland essäförfattarens eget. Denna fängslande upplysning fungerar som portal till en personlig meditation kring den franske konstnären Christian Boltanski, vars verk ständigt återkommer till frågor om identitet, minne och förgänglighet. Med stor lyhördhet sonderas djupt mänskliga men också motsägelsefulla och undanglidande aspekter av konstnärskapet. Petter Lindblad Ehnborgs eleganta essä är ett ypperligt exempel på den syntes av tanke, inlevelse och stil som är ett av genrens adelsmärken.

Andra pris: Jenny Ingridsdotter, ”Eftermälet av en värld”

På ett finstämt vis fångar Jenny Ingridsdotter upp det smärtsamma i förändring och förflyttning över landsgränser och bortom gemenskaper. Känsligt och hänsynsfullt lyfter hon fram sina egna erfarenheter av vetenskapliga intervjuer med före detta sovjetmedborgare i Argentina och visar på att sådana samtal också kan förändra den som ställer frågorna. I en tätt hållen och ytterligt välskriven essä, som stilistiskt för tankarna till Svetlana Alekisjevitjs intervjuprosa, ställs aktuella frågor om flykt, diaspora och längtan efter en förgången värld. Essäformen blir i skribentens tappning till en plats för stillsam reflexion och historisk eftertanke.

Tredje pris: Maria Danielsson, ”Färdkost för evigheten – en essä”

Essäkonsten finner sin stringens och form i avgränsningen. Det bevisar Maria Danielsson med sitt bidrag ”Färdkost för evigheten – en essä”, där hon möter sin egen farfarsmors sammanbrott i patientjournalernas lakoniska rader. Paralleller kan skönjas i släktledens kval, men för den levande blottar Danielsson den tyngande insikten om att ens egen existens kanske har skett på någon annans bekostnad.

Hedersomnämnande: Joel Backström, ”Det ondas sken”

Med skoningslös konsekvens dissekeras de tankefigurer som gör att de mest brutala gärningar uppfattas som försvarbara eller till och med naturliga. Ondskan är ingen ogripbar kärna utan ett falskt sken som kollektivet bidrar till att upprätthålla. Individen rättfärdigar gärna moraliskt tvivelaktiga beslut genom att hänvisa till gemensamma spelregler eller tvingande omständigheter men kan i slutändan inte fly sitt ansvar. Joel Backströms angelägna essä inbegriper såväl en belysande historisk tillbakablick som en i högsta grad aktuell samhällskritisk vinkling.

Hedersomnämnande: Martin Högstrand, ”När tystnaden blir gestalt – Om Gunnar Björling och det icke sagda”

Martin Högstrands essä om Gunnar Björlings poesi beskriver en innerlig, livgivande relation mellan en författare och en läsare. Essän är i sig själv ett mellanrum i vår tillvaro, en glänta, en skådeplats för livets stora frågor där det icke sagda stiger fram som ett medel och ett mål. Högstrand erbjuder oss tystnaden som ett sätt att se på världen och påminner oss om att i varje genuint konstverk visar sig något som inte uttalas.

Hedersomnämnande: Jan Nåls, ”Det mörka rummet”

I en essä om filmens mörka rum tar Jan Nåls oss med på en engagerad och initierad resa genom filmens historia och nutid. Essän framkallar en känsla av filmupplevelsen den beskriver – ”den flod som rinner genom publiken” – och betonar berättelsens kapacitet att förändra oss. ”Det mörka rummet” är en svidande uppgörelse med den fragmentariska tid vi lever i och beskriver filmmediets unika förmåga att väcka empati.

Hedersomnämnande: Elisabet Yanagisawa, ”Speglingar över samtidighet, nakenhet och klädnad”

Essäns stora behållning är dess modiga grepp och oväntade sammankopplingar: mode förbinds med kulturteori. Elisabet Yanagisawa kopplar på ett djärvt sätt ihop sina egna, konkreta erfarenheter som designer och beställare av kläder med verk av bland annat Deleuze och Agamben i en betraktelse över tid, ytor, veck och tyger. Modebranschens verklighet av tillskärning, sömnad och nålstick i sömmerskornas fingrar får en filosofisk kontext i essän. De teoretiska texterna får i sin tur konkretion och tydligare konturer.