Jakob ser pusselbitarna falla på plats

Jakob Höglund får Kulturfondens stora pris 30 000 euro.

Kulturfondens prismotivering

Med sin gedigna utbildning inom musik, teater och dans har Jakob Höglund skapat ett helt eget scen- och regispråk i teatervärlden.

Han går över genregränser, rör sig mellan konstarter och utmanar den traditionella teaterkonsten.

Hans mångsidighet som artist och regissör ger honom möjlighet att kombinera dans, scenkonst, musik, visuell konst i föreställningarna.

I sina uppsättningar, där dräkterna och scenografin förstärker den magiska känslan, blandar han lek, fantasi och allvar så att betraktaren blir både förvirrad och fängslad.

Jakob Höglund är en naturlig och chosefri tusenkonstnär. Med stor glädje tar han sig fördomsfritt an nytolkningar av klassiska verk som till exempel nationaleposet Kalevala och Tove Janssons Sommarboken.

***

På grund av coronakrisen uppmärksammas pristagarna först i september-oktober på Kulturfondens höstfester. Mer information närmare festerna på www.kulturfonden.fi. Observera att intervjureportaget nedan är skrivet före coronakrisen.

Jakob ser pusselbitarna falla på plats

Hej Jakob, vem är du?

Jag är småstadspojken som alltid sysslat med musik och dans. I slutet av gymnasiet gick jag med i den lokala teaterföreningen och det ledde till att jag utbildade mig till skådespelare och flyttade till Helsingfors och vidare till Stockholm. Då jag fick erbjudandet att regissera en dansteaterföreställning på Wasa Teater 2010 hände något och jag kände att i kombinationen som regissör och koreograf kommer min kreativitet och min kunskap till sin rätt. Sedan dess har det rullat på i högt tempo. 

Kan du berätta lite om hur du arbetar?

Som regissör är jag väldigt processinriktad trots att jag planerar mycket. Repetitionerna är kreativa tillfällen där jag låter alla andra i teamet komma med idéer som jag sedan plockar ihop till ett fungerande paket. Att sätta ihop en produktion är som att få ett tusenbitarspussel framför sig som man häller ut och börjar foga ihop. Ju längre man kommer, desto klarare blir motivet.

Finns det någon höjdpunkt du vill berätta mera om? 

Man kan kanske tala om tre milstolpar i min karriär efter debuten som regissör. Den första är Stormskärs Maja på Åbo Svenska Teater 2015 där jag blev ett med mitt formspråk och insåg att det även fungerade för en vuxen publik. Sedan kom mitt första uppdrag på Vasa stadsteater 2016, vändpunkten som gjorde att jag tog tjuren vid hornen och började arbeta också på finska. Det här är det smartaste jag gjort eftersom det öppnade upp hela Kulturfinland för mig. Den tredje milstolpen är Kalevala. Det är det tyngsta men samtidigt det mest givande projekt jag arbetat med där jag verkligen givit mig ut på okända vatten med nya stilarter. 

Vilken utveckling skulle du vilja se inom ditt område?

Det skulle vara otroligt roligt om man kunde hitta en form för att sätta upp musikteater, en förståelse för att musikteater innebär en extremt lång skapandeprocess. Till exempel på Broadway har man ett system där man använder sig av workshops och testning. Jag önskar att vi också här kunde ge musikteatern den tid som behövs för komma fram till slutresultatet. 

Vad ska du göra med prissumman?

Jag kanske ordnar en väldigt försenad inflyttningsfest för mina vänner. Ärligt talat har jag inte hunnit fundera ännu men det enda rätta är att den ska komma konsten till nytta. Jag har alltid drömt om ett eget arbetsutrymme där man kan utveckla idéer under lediga stunder, så kanske det äntligen blir av. Svenska kulturfonden har varit närvarande genom hela mitt liv, först genom föreningsbidrag och senare genom understöd för kurser och vidareutbildning, men också som medfinansiär till flera av de pjäser jag jobbat med.

Fakta:

Född:1981 i Jakobstad, bosatt i Helsingfors

Studier: Magister i teaterkonst vid Teaterhögskolan i Helsingfors 2007

Karriär: Konstnärlig ledare på Lilla Teatern, har arbetat som skådespelare, dansare, koreograf och regissör. Aktuell med dock- och musikteaterföreställningen Kalevala på Åbo Svenska Teater och en musikteaterversion av Romeo och Julia på Vasa stadsteater.

Priset: Överraskade mig totalt och fick mig att reflektera över det jag gjort hittills. Jag känner mig både lycklig, hedrad och ödmjuk över att ta emot det.

Gör på fritiden: Det mesta i mitt liv är kopplat till mitt yrke; så om jag tränar blir det dans, om jag går ut blir det teater och reser jag blir det ofta för att söka inspiration.

Dricker: Gärna mammas grönkålssmoothie som jag i princip är uppvuxen på.

Äter: Väldigt gärna ute på restaurang med vänner. Sällskapet är viktigast.

Favoritbok: “Sommarboken” av Tove Jansson

Lyssnar på: Musik, rytmer och ljud om och om igen när jag skapar föreställningar, jag älskar levande ljud på scen. På fritiden får det gärna vara tyst eftersom det är så mycket musik på jobbet. 

Favoritartist: Dimitris Papaioannou. En helt fantastisk grekisk regissör som jobbar i gränslandet mellan teater och dans som lyckas skapa otroligt suggestiva bilder och stämningar i sina föreställningar. 

Beundrar: Den svenske koreografen Alexander Ekman för hans lekfullhet och kreativitet.

Drömuppdrag: Det kan man aldrig veta! Nyskrivna verk är oftast mest överraskande och det kan vara lika givande att göra en liten monolog som en gigantisk musikal.

Text: Catrin Sandvik