Knappast någon kan stoppa Holger

Holger Wikström får Nylands svenska kulturfonds pris på 15 000 euro.

Kulturfondens prismotivering

Holger Wickström är idékläckaren vars hjärta klappar starkt för hembygden. Han är också kultursnickare i ordets vidaste bemärkelse – han snickrar ihop projekt och bygger kulisser, läktare och scener.

Under Wickströms tid som ordförande för Västnyländska Ungdomsringen har Raseborgs sommarteater upplevt några av sina största succéer. Också Raseborgs festspel har vuxit till att omfatta midsommarfester, konserter och medeltidsevenemang. Holger Wickström har också arbetat träget för många andra kulturproduktioner och evenemang, bland annat festivalen Faces.

Under sina fyrtio år som kulturaktiv har han själv ofta trivts bäst i kulisserna, men hans ovärderliga insats för kulturlivet och bygemenskapen i Västnyland är desto synligare.

***

På grund av coronakrisen uppmärksammas pristagarna först i september-oktober på Kulturfondens höstfester. Mer information närmare festerna på www.kulturfonden.fi. Observera att intervjureportaget nedan är skrivet före coronakrisen.

Knappast något kan stoppa Holger

Hej Holger, vem är du? 

Jag har hunnit kallas allt från idrottare till politiker, har aldrig haft tråkigt utan alltid haft händerna fulla. En tid som präglat mig är det omvälvande 1970-talet under studietiden i Åbo, och efter det har jag helt enkelt låtit jobben och utmaningarna ramla in. Alla gånger har det inte gått så bra, men man måste låta det slå slint ibland. Efter 25 år i kommunens och kulturens tjänst är jag i dag en samhällsengagerad pensionär och egenföretagare med flera roliga projekt som ligger på hyllan och väntar på att bli verklighet.

Kan du berätta lite om hur du arbetar? 

Jag är en nattmänniska som funderar och grubblar då det är mörkt och tanken får tid att mogna. Då jag vaknar på morgonen är planen ofta klar, även om det kan hända att den bleknar då man kommer ut i friska luften. Ibland kan idén till och med bli pinsam då man testar den på andra och uttalar den högt, men man måste klara av att vara självkritisk och se till att inte omge sig med enbart ja-sägare. Oktober och november då det regnar och stormar är den bästa tiden för planering och inspiration. Då våren kommer rullar allt igång och det finns ingen tid att tänka längre. 

Finns det någon höjdpunkt du vill berätta mera om?

Så många att de egentligen kunde bli en egen bok. Men en händelse jag gärna lyfter fram är 20 juni 1993. Jag var producent och ordförande i Raseborgs sommarteater då den plötsligt brann ner en natt. Vi hade ingen försäkring, inga pengar, men tack vare en otrolig uppslutning byggde vi upp hela teatern igen på bara tre dagar och hade premiär precis som planerat. Det blev en fantastisk sommar med publikrekord, men framför allt minnen av en helt overklig händelse och heroiska insatser.

Vilken utveckling skulle du vilja se inom ditt område? 

Kulturen i mina trakter mår väldigt bra och kulturlivet är i förhållande till folkmängden otroligt fint. Flera projekt jag varit med och startat, exempelvis Tryckeriteatern och Faces, är i dag närmast institutioner som är både tekniskt och konstnärligt högtstående. Problematik hittar vi däremot inom ett annat område som engagerar mig, nämligen utbildningen och småbarnspedagogiken, speciellt i huvudstadsregionen. Det är i förlängningen en överlevnadsfråga för vårt språk att det finns undervisning på svenska.

Vad ska du göra med prissumman? 

Min dator har kommit till en sådan ålder att den inte orkar längre, så jag tänker köpa en ny. Samtidigt blir det en ny färgprinter och en snabbare uppkoppling, förutsatt att bilen inte hinner gå sönder först! 

Fakta: 

Född: 1948 i Karis dit jag återvänt och där jag fortfarande bor, bara ett stenkast från gatan där jag växte upp.

Studier: Statsvetenskap vid Åbo Akademi.

Karriär: Jobbat som bland annat journalist, informatör, idrottssekreterare, kultursekreterare och socialarbetare. Vid sidan om förvärvsarbetet otaliga styrelse- och föreningsuppdrag. 

Priset: Åhå, det här var oväntat, sa jag. Eftersom jag aldrig varit någon större konstnär eller skådespelare utan snarare alltid pynjat på i bakgrunden är jag väldigt överraskad. 

Gör på fritiden: Jag har ingen fritid, men jag läser gärna en god bok om jag får en stund över. 

Dricker: Kranvatten. Raseborgs vatten är naturligt mineralvatten och det bästa kommunala vattnet i Finland. 

Äter: Kåldolmar eller wienerschnitzel.

Favoritbok: Colorado Avenue av Lars Sund.

Lyssnar på: Blues och country. 

Favoritartist: Bluesmusikern Elmore James och countrysångerskan Patsy Cline. 

Beundrar: Willy Brandt, tidigare borgmästare i Berlin och förbundskansler i Västtyskland.

Drömuppdrag: Inget uppdrag direkt, men jag vill att Raseborg ska överleva. Jag var med och startade staden och tycker att det är otacksamt att nu behöva försvara det vi skapat. 

Text: Catrin Sandvik