Härliga, hemska stipendier

Att söka stipendium och bidrag kan vara en känslosam process.

Glädje och lycka, besvikelse, osäkerhet, bitterhet och till och med känslor av skam. Bland annat de här känslorna förknippas med stipendieansökningar och stipendier. Under år 2020 samlade Suomalaisen Kirjallisuuden Seura och Svenska litteratursällskapet i Finland tillsammans med några finländska fonder och stiftelser in människors berättelser om att söka och få stipendium.

Insamlingen avslutades i december 2020 och resulterade i ett litet men mångsidigt material. 40 personer skickade in sina berättelser om att skriva ansökningar och leva på arbetsstipendium. Skribenterna betonade att stipendier är något som är tätt sammanflätat med både lönearbete och perioder av arbetslöshet, ja med hela livssituationen.

Materialet omfattar sammanlagt 119 sidor. Texternas längd varierar mellan en halv sida och sju sidor. Berättelserna håller hög nivå, de är personliga på ett intresseväckande sätt och beskrivningen av alla de känslor som förknippas med att söka stipendium är realistiska. Det handlar om glädje och lycka, besvikelse, osäkerhet, bitterhet och till och med känslor av skam.

Berättelserna nyanserar den diskussion som förs i offentligheten om hur det är att leva på stipendium som forskare eller konstnär.

Ett positivt stipendiebesked upplevdes ibland som ett tecken på uppskattning eller till och med som en gåva.

När jag arbetade med min doktorsavhandling tänkte jag att fondfinansieringen var något ofattbart lyxigt, en gåva från himlen. Så tänker jag fortfarande. Någon gav mig pengar och jag fick koncentrera mig på att tänka egna tankar, undersöka ämnen som var viktiga för mig och skriva text som var min egen – och jag fick göra det under en lång tid.

Men beviljad finansiering väcker inte alltid bara positiva reaktioner. Man kan också känna tvång att bevisa att man är värd sitt stipendium. Och om man själv beviljats stipendium, men kollegan fått avslag, blir situationen motstridig. Varför har det egna arbetet ansetts värt att finansiera, men inte kollegans?

Processen med att skriva stipendieansökningar har skapat outplånliga minnen hos många skribenter. Hur beskriver man sitt projekt på ett begripligt sätt för den okända person som ska bedöma ansökan?  Hur ger man uttryck för sin sakkunskap, sitt intresse och sin motivation?

Jag har skrivit stipendieansökningar i tillstånd av iver, frustration, panik, uppgivenhet och hopp.

Många beskriver alla timmar de lagt ner på en ansökan och sin reaktion när de nåtts av beskedet om avslag.

Besvikelsen över att den omsorgsfullt skrivna ansökan inte gav önskat resultat. Besvikelsen över att det egna arbetet och forskningsämnet inte setts som värdefullt. Besvikelsen över att en stipendieforskare inte välkomnas i forskargemenskapen.

I många berättelser beskrivs en osäker utkomst och hur stipendieperioder, lönearbete och tider av arbetslöshet har avlöst varandra. Skribenterna lyfter också fram problem som uppstått kring socialskyddet. Goda sidor med att leva på stipendium som nämns är däremot friheten i arbetet och att man inte belastas av besvärlig byråkrati. Enligt många unga forskare och konstnärer ger ett stipendium de bästa möjligheterna att genomföra ett projekt man själv planerat och det kan i bästa fall också öppna dörrarna för internationella kontakter.

Vinnaren i insamlingen Apurahamuistoni – I hopp om stipendium, som också får ett specialomnämnande, är Lasse Lehtinen. Övriga penningpriser (placeringarna 2-6) tilldelas Paula Arvas, Milja Heikkinen, Merja A.T. Reunanen, Minna Santaoja och Kimmo Laitinen.

Tävlingsjuryn bestod av professor emeritus Kimmo Kontula som representant för Suomen kulttuurirahasto, ombudsman Katarina von Numers-Ekman som representant för Svenska kulturfonden, museilektor Leena Svinhufvud som representant Jenny ja Antti Wihurin rahasto och akademiforskare Hanna Kuusela som representant för Alfred Kordelinin säätiö.

Insamlingen för personer som ansökt om och fått stipendier arrangerades av Alfred Kordelinin säätiö i samarbete med Suomen kulttuurirahasto, Jenny ja Antti Wihurin rahasto och Svenska kulturfonden, samt Suomalaisen Kirjallisuuden Seura och Svenska litteratursällskapet i Finland. Den genomfördes 1.1–31.12.2020.