Annika och Alexandra på Unga scenkompaniet vitaliserar teaterlivet i svenska Österbotten

Österbottens svenska kulturfonds pris på 15 000 euro går till Annika Åman och Alexandra Mangs på Unga scenkompaniet.

Kulturfondens prismotivering

Österbottens svenska kulturfond belönar Annika Åman och Alexandra Mangs på Unga scenkompaniet.

Unga scenkompaniet erbjuder barn och unga möjlighet att vara med om att skapa teater och genom processen kunna kommentera och förstå världen och sig själva.  Annika Åman och Alexandra Mangs har under många år med kunskap, engagemang och kreativitet jobbat gränsöverskridande med både amatörteater och professionell teater och fördomsfritt vitaliserat teaterlivet i svenska Österbotten och i hela Svenskfinland.

***

På grund av coronakrisen uppmärksammas pristagarna först i september-oktober på Kulturfondens höstfester. Mer information närmare festerna på www.kulturfonden.fi. Observera att intervjureportagen nedan är skrivna före coronakrisen.

Annika skildrar världen ur kvinnors och ungas perspektiv 

Hej Annika, vem är du? 

Jag är en riktig mångsysslare som måste få uttrycka mig konstnärligt. Det är mitt sätt att vara här i världen; att iaktta och skapa. Jag kommer ständigt på nya projekt och kan vara väldigt energisk, men samtidigt har jag ett stort behov av egen tid. Jag trivs egentligen inte alls i rampljuset utan vill i lugn och ro fundera över hur jag ska uttrycka mig. Med tiden har jag kommit fram till att det är skrivandet och regin som är min uppgift, här får jag använda hela min kreativitet.

Kan du berätta lite om hur du arbetar? 

Arbetet börjar med ett tema som intresserar mig; ofta tabun, orättvisor eller något lokalhistoriskt. Jag vill ge dem som inte själva fått berätta sina historier en röst. Jag gillar att djupdyka i ett ämne och göra ordentliga efterforskningar medan idéerna puttrar på, tids nog faller bitarna på plats i det dramaturgiska pusslet. Jag har lärt mig lita på processen. Som regissör gillar jag det kollektiva skapandet och att ta tillvara skådespelarnas kvaliteter och kompetenser. Jag tycker om att testa idéer, leka och diskutera för att komma fram till fungerande lösningar där alla strävar mot samma mål. 

Finns det någon höjdpunkt du vill berätta mera om? 

Förutom arbetet med Unga Scenkompaniet har jag också jobbat många år som manusförfattare och regissör för Oravais Teater, där bland annat pjäserna Lumpänglar och uppföljaren Lumpänglars väg blivit stora framgångar. Jag lade ner flera år på efterforskning och intervjuer och levde med fabriksarbeterskorna och mina pjäser i nästan tio år. Här har jag verkligen fått växa, och det är ju en dröm att få specialskriva för redan påtänkta skådespelare.
Med Unga Scenkompaniet har vi också haft många höjdpunkter. Varje gång ett barn eller en ungdom säger att vi lyckats skildra deras verklighet känns det fantastiskt meningsfullt att hålla på med det vi gör.

Vilken utveckling skulle du vilja se inom ditt område? 

Att statusen för barn- och ungdomskultur skulle höjas och att alla, också alla teaterarbetare, verkligen skulle förstå innebörden av barnperspektivet och ansvaret som följer med att skapa konst för den här målgruppen. Tyvärr ser vi fortfarande rätt ofta hur gestaltningen av barn blir karikerad och förminskande. Ta barn och unga på allvar, helt enkelt. 

Vad ska du göra med prissumman? 

Åka på inspirationsresa med Alexandra och förhoppningsvis gå någon skrivarkurs. Jag har också en musikduo (Kaain) tillsammans med min syster och behöver en ny gitarr och några nya pedaler.

Fakta: 

Född: 1986 i Oravais, bosatt i Vasa.

Studier: Scenkonst på Yrkeshögskolan Novia, examen 2011. Jag skulle gärna studera vidare, kanske gå någon ledarskapsutbildning men tiden har inte kommit än.

Karriär: Skådespelare på Wasa Teater och på Unga Teatern i Esbo. Grundade den fria teatergruppen Unga Scenkompaniet tillsammans med Alexandra Mangs 2012. Jag har också arbetat som skådespelare, regissör och manusförfattare för Oravais Teater som är min främsta ”skola” och mitt hem.

Priset: Vilken lottovinst! Det känns som om jag har ett Ronja Rövardotter-skri inom mig som måste komma ut! Efter många års slit känns det verkligen som ett fint erkännande.

Gör på fritiden: Spelar gitarr och skriver låtar, är ute i naturen, paddlar gärna kajak och tältar eller vistas på sommarstugan. Har blivit bättre på att balansera jobb och fritid. 

Dricker: Just nu kopiösa mängder vatten eftersom jag ammar. Annars gärna vin. 

Äter: Allt från husmanskost till sushi. 

Favoritbok: Bodil Malmstens Nästa som rör mig. 

Lyssnar på: Lugna gitarrer, bluesiga gitarrer, tunga gitarrer.

Favoritartist: Suzanne Osten, professor och tidigare konstnärlig chef på teatern Unga Klara är en stor förebild i och med det arbete hon gjort, och gör, för barnkultur. Plus otaliga kvinnliga musiker som har betytt massor för mig.

Beundrar: Civilkurage, men också snällhet. Överlag folk som sprider goda vibbar runt sig.

Drömuppdrag: Att skriva och regissera för film. Jag har redan en idé för en långfilm och håller på med efterforskningar.

Alexandra vågar gestalta det svåra och obekväma

Hej Alexandra, vem är du?

Jag är lite av en perfektionist, vilket nödvändigtvis inte alltid är en bra sak. Jag arbetar både hårt och ambitiöst, gillar att ta mig an nya saker som att läsa in en ny roll eller börja med ett nytt projekt; det är lycka för mig. Jag har en stark föreställningsförmåga, är ganska bra på att se saker ur olika perspektiv och tänka mig in i andras upplevelser. Jag känner en stark vilja att jobba för att samhället ska bli mera jämställt och för att främja allas lika värde.

Kan du berätta lite om hur du arbetar?

Unga Scenkompaniet arbetar alltid utifrån ett tema och letar efter sådant som känns aktuellt i barn och ungas vardag. Vi träffar grupper med unga, sedan skapar vi manus baserat på forskning, populärkultur och på de ungas tankar och upplevelser. Målet är att processen ska vara så djup och mångbottnad som möjligt så att de unga känner att materialet verkligen handlar om dem.
Då jag sätter mig in i en roll gör jag research genom att bland annat läsa jag allt jag kommer över om personen, tiden och annat som rör historien. Jag inspireras av musik och skapar en ljudvärld för karaktären, skriver brev eller dagbok i karaktär och undersöker fysiska rörelsemönster. Jag söker sidor jag kan känna igen mig i, men även sidor som känns längre ifrån mig själv. 

Finns det någon höjdpunkt du vill berätta mera om?

Brytpunkten i min karriär är tiden då jag gjorde praktik på Unga Klara i Stockholm och fick jobba med Suzanne Osten. Sättet man tar sig an barn- och ungdomsperspektiv hos dem gjorde intryck, utan den här tiden är jag inte säker på att jag idag skulle jobba med det jag gör. Att göra de unga delaktiga i hela skapandeprocessen och att inte skygga för svåra och obekväma teman var det som framkallade den brinnande elden hos mig att göra den typ av teater som Unga Scenkompaniet gör.

Vilken utveckling skulle du vilja se inom ditt område?

Tyvärr är det fortfarande många som har fördomar mot barn- och ungdomskultur, exempelvis att det är enklare att göra teater för unga än för en vuxen publik. Både statusen och tyvärr också ofta kvaliteten på kultur riktad till barn och unga borde höjas. Att olika fonder gör satsningar är därför jätteviktigt. Konst ur ett barn- och ungdomsperspektiv har mycket att ge också en vuxen publik och jag hoppas att fler vuxna skulle ta sig tid att ta del av den.

Vad ska du göra med prissumman?

Det blir i alla fall en inspirationsresa tillsammans med Annika och kanske fortbildning inom antingen teater, dans eller film.

Fakta:

Född: 1985 i Kaskö, bosatt i Vasa

Studier: Artistlinjen på Lappfjärds folkhögskola, scenkonst på Yrkeshögskolan Novia och The Lee Strasberg Theatre and Film Institutei New York. 

Karriär: Jag hittade teatern genom revyn i Kaskö. Innan jag startade Unga Scenkompaniet tillsammans med Annika Åman 2012 undervisade jag barn, unga och en grupp personer med funktionsvariation i scenkonst. Jag arbetar även som frilansande skådespelare, främst på teaterscenen men har även gjort några kortfilmer. De senaste sju  somrarna har jag fått tillbringa på Oravais Teater som blivit en betydelsefull plats för mig.

Priset: Det är en stor ära, svårt att sätta ord på vad det betyder. Som konstnär har man ibland perioder då man tror mindre på sig själv och kanske förminskar sitt eget arbete, därför är det är en väldigt fin känsla att få erkännandet. Det påminner om att det vi gör uppskattas.

Gör på fritiden: Dansar, tränar och läser en del.

Dricker: Helst vatten.

Äter: Frukost är det bästa målet! Fick jag välja skulle jag alltid äta frukost.

Favoritbok: Tusen strålande solar av Khaled Hosseini.

Lyssnar på: Allt från hiphop till klassiskt.

Favoritartist: Stina Wollter, både som konstnär och för allt det som finns bakom konstnärskapet, hennes samhälleliga gärning.

Beundrar: Suzanne Osten, tidigare verksam på teatern Unga Klara i Stockholm och en av pionjärerna bakom utvecklingen av teater för barn och unga.

Drömuppdrag:  För mig är det viktiga att få göra projekt och roller som känns spännande, meningsfulla och utvecklande. Jag tycker det är väldigt intressant att arbeta med film och skulle gärna göra mera sånt.

Text: Catrin Sandvik