Mer än ett jobb

Annika Pråhl lämnar över uppdraget som kulturombudsman och ledare för kulturteamet till Åsa Juslin. Till fondens kulturteam hör också ombudsmännen Håkan Omars, Matts Blomqvist och Anna Wilhelmson. Foto: Eva Persson

– Du har fått ett härligt jobb – mångsidigt och positivt. Egentligen mer än ett jobb, säger kulturombudsman Annika Pråhl till Åsa Juslin. Efter nästan sexton år på Svenska kulturfonden går Annika i pension vid årsskiftet och Åsa tar över.

Åsa Juslin har lämnat Oslo och landat i Helsingfors på Svenska kulturfonden. Sedan slutet av november har hon jobbat sida vid sida med Annika Pråhl som förbereder sig för att lämna Kulturfonden och själv rå om sin tid.

– Jag ser fram emot att få vara mitt i det finländska kulturlivet. I Norge jobbade jag med kulturfrågor som den producerande parten; nu får jag ta mig an frågorna ur finansiärens perspektiv. Kulturen förändras hela tiden, så jag är taggad att lyssna och lära under min första tid på fonden, säger Åsa.

– Här har du koll på det mesta som händer inom konst och kultur på svenska i Finland. Du får möta en massa människor och det lönar sig att alltid vara nyfiken och lyhörd, säger Annika.

Åsa och Norden

Åsa hämtar en diger erfarenhet från olika nordiska sammanhang till Kulturfonden. Hon har jobbat med nordiska frågor först vid Föreningen Norden på Åland och sedan Föreningarna Nordens Förbund i Malmö. Vid Nordens Institut på Åland och under de senaste fem åren vid Finsk-norsk kulturinstitutt i Oslo har Åsa fokuserat på kulturfrågor.

– Åsas nordiska erfarenhet passar alldeles utmärkt på Kulturfonden. Det nordiska är alltid viktigt, men nästa år är nordiskt samarbete ett av de områden vi satsar extra på, säger Annika.

Åsa Juslin har lämnat Oslo och Finsk-norsk kulturinstitutt för Helsingfors och Kulturfonden. Foto: Karoline Hjorth

Från sökande till handläggare

Åsa har tidigare i sitt yrkesliv lämnat in många bidragsansökningar till Kulturfonden för olika organisationers del.

– Satsa på budgeten är mitt tips till sökande. Om du själv förstår vilka kostnader och vilken typ av verksamhet som döljer sig bakom alla moment, blir det lättare att greppa hela projektet och också att rapportera om det under projektets gång, säger Åsa.

Annika håller med och poängterar att förmågan att tolka och läsa mellan raderna behövs då man behandlar ansökningar och diskuterar projekt

– På fonden har vi inte lika strikta regelverk som till exempel stat och kommun, men du har stor nytta av att vara insatt i projekthantering och budgetering, säger Annika.

Åsa ser fram emot beredningen av alla de tusentals ansökningar som Kulturfonden får i november. Ett bra läge att ta pulsen på konsten och kulturen i Svenskfinland.

– Under hela året får vi så gott som varje dag via radio, tv, tidningar och sociala medier rapporter om vad Kulturfonden har möjliggjort. Samtidigt som det förstås är spännande att se vad våra bidrag resulterar i, blir man också allmänbildad, säger Annika varpå samtalet flyter in på Monäsrodden i Nykarleby.

För Kulturfondens ombudsmän är det viktigt att känna till kulturfältet i hela Svenskfinland. Åsa har anknytning till i alla regioner – Österbotten, Åboland, Nyland och Åland.

– Under mina år utomlands blev det finlandssvenska nästan ännu viktigare än tidigare. Men jag är glad över det ”referensmaterial” jag har samlat utomlands. Det ger nya impulser, samtidigt som man blir bättre på att se det som verkligen är genuint och bra här hemma, säger Åsa.

Stimulera, inte skära

Annika har jobbat som ombudsman på Kulturfonden sammanlagt sexton år. Före det jobbade hon som kommunal ”kulturbyråkrat” och upplever att uppdraget som kulturbyråkrat fortsatt också på fonden. Åsa har däremot en aning svårt att förlika sig vid tanken på sig själv som byråkrat.

– Men Kulturfondens byråkrati handlar kanske snarare om våra egna noggranna kriterier och anvisningar. De underlättar processen för våra sökande, men vi är alltid snabba och noggranna – vi förhalar aldrig beslut, säger Annika.

Snabba processer är avgörande för många sökande som behöver stöd för att komma igång med sina projekt.

– Här på fonden har vi alltid fokus på att möjliggöra och utveckla. Det är få förunnat. Under hela 1990-talet koncentrerade man sig inom den kommunala sektorn ofta på nedskärningar, säger Annika.

– Visst är det konstigt att då pengarna tryter är det alltid i kulturen man först gör nedskärningar, säger Åsa.

Annika instämmer och påpekar att ännu konstigare blir det då man tänker på hur små effekterna blir då man skär inom kultursektorn.

– Ur statsbudgeten går mindre än en procent till kultur. Det är helt enkelt för få beslutsfattare som prioriterar kultur, säger Annika.

– Samtidigt är det alldeles för få beslutsfattare som inser att man genom satsningar på kultur, kan sänka andra kostnader inom det offentliga, säger Åsa.

– Jag tror på devisen att varje satsad euro på kultur i förlängningen ger samhället en inbesparing på fem euro. Tyvärr syns inbesparingen på helt andra kostnadsställen och långt senare, säger Annika.

Barnen och kulturen

Barn och unga drabbas ofta av nedskärningar.

– Alla barn och unga borde få pröva och utmana sin egen kreativitet – både i skolan och under fritiden. I de allra flesta yrken ställs det idag stora krav på just kreativitet. Att själv få skapa och uppleva konst och kultur stärker kreativiteten. Det borde man satsa mera på, säger Annika

Kulturfonden riktar många bidrag till barn och ungdomar. Kultur i skolan, Kultur på dagis, åttondeklassarnas Konsttestarna-projektet och skolornas bokpaket är några exempel.

– Men våra bidrag är bara en extra krydda till det som samhället ska garantera. Strukturer ska vi inte upprätthålla, men visst har vi ett ansvar att visa på brister eller missförhållande både i Svenskfinland och nationellt. Vi har en bra utkikspost och ser ofta var de offentliga resurserna är för knappa, säger Annika.

Vilka blir då Annikas hetaste tips till sin efterträdare?

– Vårt viktigaste uppdrag är att stärka den sociala gemenskapen på svenska i Finland – möten mellan människor blir allt viktigare. Satsa på festivaler, temadagar och sammankomster av olika slag. Och lova aldrig något åt en sökande – besluten om bidrag ligger inte hos oss utan hos vår styrelse. Vårt uppdrag som ombudsmän är att vara lyhörda, nyfikna och ställa rätta frågor, säger Annika.

Text: Kulturfonden/Martina Landén-Westerholm
Bild: Eva Persson och Karoline Hjorth